Pagnie

ja det känns som man blivit van att gå upp vid halv sex på morgonen nu på senaste tiden. Jag kanske är mer lik min mor än jag egentligen törs erkänna. Och på tal om min mor så är hon väldigt underbar och säger väldigt bra saker väldigt ofta. En sak som hon nyligen sagt, inte till mig då utan i sin blogg är:

"Lev varje dag som om det vore din sista"

Och ärligt talat så borde man ju faktiskt göra det. Men hur funkar det egentligen när man hela tiden måste planera för diverse saker. Som till exempel tentor, praktik, skola, fest, osv. Ja det är ju något man får lista ut. En gång så var jag nära, nära att det var min sista dag. Det var 50/50 ungefär. Och den dagen gav en lite perspektiv. Men någonstans under vägen så har jag förträngt det där och fortsatt med mitt planerande av i princip hela livet. Jag har börjat förstå att man kan inte planera allt för då blir man bara besviken om det inte går som man vill. Och allt kanske blir lite bättre och lite roligare om man försöker att bara tänka på denna dagen och inte på allt som komma skall. Klart man måste plugga för kommande tentor och så men man kanske ska ha det lite bra ibland och bara göra det man verkligen vill.

Jag måste verkligen sluta planera så mycket och bara leva. Min favoritsysselsättning är ju faktiskt att göra listor. Men i slutändan funkar inte det jämt. Väldigt sällan faktiskt. Och i och med att jag lever med någon som inte planerar längre än en timme fram i tiden så kanske han kan lära mig något. Hoppas det i alla fall.
Tänk att man kan komma fram till allt detta genom att bara prata med en psykolog en timme. Det kanske är det som man behöver. Prata med någon som orkar lyssna på allt onödigt man bara vill ventilera. För jag vet att min sambo är mer än trött på att jag upprepar saker. Inte för att han erkänner det men jag vet det. Han är för snäll för att säga något. Därför älskar jag honom. Han är mitt klister.
Så nu säger vi så här. sluta stressa, sluta planera och lev för idag.

Detta är första dagen på resten av ditt liv!