Pagnie

Åh vad härligt det är att se att våra små pojkar kommer överens. Yoshi är som sagt världens snällaste storebror. Om någon morrar så är det Mino som försöker vara häftig. Haha.
Men dom leker så fint. Men vi har i alla fall strikta regler. Dom får leka inomhus när vi säger att dom får det och dom får absolut inte leka när dom går kopplade. Sådana är reglerna och det funkar faktiskt bra.
Nu har jag äntligen fått upp kompostgallret i alla fall så nu kan dom inte komma utanför balkongen/altanen eller vad vi ska kalla det. Så dom springer som galningar fram och tillbaka. Det är ju så skönt där ute. Kallt stengolv och man ser alla människor som går förbi då vi bor på markplan. Underbart. Sen ser dom ju när husse kommer hem också. Det är helt enkelt perfekt. Det enda som är är väl att Yoshi har blivit lite slappare med sina regler. Han tror i alla fall att han kan bli det. Men icke. 

 

 

Ja nu blev jag utmanad av min brors fru och måste därmed skriva 5 saker om mig själv som ni inte vet. Ja det här kan jag säga att det kommer ha tagit en stund när jag väl får upp sakerna. Men ja det är väl bara att börja fundera.

1. Jag är hypokondriker så det skriker om det. Jag skulle lätt kunna gå till läkaren 1 gång i veckan om det hade varit normalt.

2. Jag har blivit hobbyblatte sedan jag blev tillsammans med min iranier och bryter faktiskt när jag pratar med hans mamma.

3. Jag har planer tillsammans med min man på att starta en kennel i framtiden och föda upp hundar.

4. Jag planerar saker flera år i förväg även om jag inte ens vet att det ska hända. Till exempel köpte jag heminredning 4 år innan jag flyttade hemifrån.

5. Jag älskar att baka men hatar att äta det själv.

I söndags innan vi skulle hämta lillebror så var vi i tomteland med storpojken på uställning. Det var så roligt att se så många lapphundar på en och samma plats. Och jag kan säga det för dom som inte tror det att Yoshi skäller väldigt lite. Han gjorde knappt ett ljud på hela utställningen trots att en massa lapphundar skällde non stop. Han skällde endast på mig när han inte fick köttbullen. Haha.

Och så kom han tvåa. Vi kan inte vara stoltare för det hade vi aldrig trott kan jag lova. Det är ju en rasspecial så jag är sjukt nöjd. Det var ju en speciell hund vi ville slå och det gjorde vi. Kunde inte kännas bättre. Vi vet ju att Yoshi inte har så stora möjligheter att vinna än då han är i slyngelåldern och är ganska tunn. Han behöver tjocka på sig lite innan han kan vinna. Men det är inget vi är oroliga för. Han är så fin på alla andra sätt så lite fett det kommer ju med tiden.

Yoshi har på senare tid blivit klantigare och klantigare. Han börja sitt hopp längre från sängen än vad han brukar göra och det ser onekligen lite halvroligt ut när han nästan missar sängen. Ja det är ju inte som att man kan skälla på honom men man hoppas ju att han lär sig så att han inte skadar sig den lilla plutten. Ska bli kul att få hem en hund nu som inte kan komma upp i sängen. Jag menar Yoshi ligger nästan alltid typ på min huvudkudde när jag kommer från toaletten när vi ska sova. Han vet allt hur det går till. Haha.

Men i morgon bär det i alla fall av till Dalarna där vi ska kolla runt lite i Falun i morgon och sen hälsa på mor, far, syster, bror osv. Blir en massa rännande runt överallt. Huvudorsaken är ju ändå uställning. det är ju därför vi åker upp. Sen tar vi en annan väg ner då vi ska hämta lillahunden på hemvägen. Åh det ska bli så mysigt. Men jag blir ju ensam med storvovven och lillavovven nästa vecka då husse ska jobba. Ja vi får ju helt enkelt se hur det går. Men det ska nog gå bra tror jag.
Och på tal om det så får vi ju en ganska fet hund denna gången. Yoshi vägde 4000 g när vi hämtade honom. "Lilla" Mino å andra sidan väger ju 5600 g nu. Det blir en liten tjockis helt enkelt. Haha

ja förlåt kära läsar. Men nu har det varit lite mycket med c-uppsats och annat här i livet så bloggen har blivit lite lidanden. Men det som hänt sen sist. Ja jag har börjat hårdträna yoshi i att kunna vara lös så vi ska kunna köra agility sen. och jag måste säga att man ser en klar förbättring. Han springer inte fram till människor eller hanhundar. Tikar däremot skäller han fortfarande på lite. I alla fall om man stöter på dom i skogen. Jag och min kära man kompletterar ju varandra rätt bra. så när han tar ut yoshi så har han honom i koppel. Jag å andra sidan har han aldrig i koppel. Ja visst han har löplinan på sig för att jag ska kunna trampa på den om något händer. Men jag håller aldrig i den. Det ger yoshi den här friheten samtidigt som det ger mig en trygghet. Och det som är bra med detta är att man pratar med hunden mycket mer. Detta fick vi även bekräftat igår då vi var på hundkursen. Instruktören tyckte det var ett jättebra sätt eftersom många tror att deras hund går fint men den gör i själva verket inte det alls utan det är dom som får den att gå fint med hjälp av kopplet. Nu kan yoshi gå fint utan koppel. Och han lyssnar när jag säger "nej" och sedan "kom". Det går mycket bra med folk. Inte helt hundra när han hittar intressanta saker att lukta på. Men vi har ju till sommaren på oss. Så detta kommer nog gå bra.

Sedan så har vi även varit i strängnäs och hälsat på svärföräldrarna. Det är nästan det bästa yoshi vet för alla leker med honom då. haha.
Många mysiga turer blev det i den fina skogen.

Och bara för protokollet. yoshi är galet rädd för paraplyer. Vi såg ett ute på gräsmattan. Det morrade han åt och skällde och ville bara därifrån. Haha. Han är ju bara för rolig.