Det är väl kanske dags...

ja det är väl kanske dags att ta tag i denna bloggen nu igen. Dagarna består som det ser ut nu mest av jobb och bröllop. det är väl ungefär det som upptar min vardag. Man försöker vara effektiv och göra lite vettiga saker men nej ibland blir det bara inte så.
Inatt sov jag ungefär 12 timmar vilket det kändes som att jag behövde. det satt fint. och utvilad var man när man vaknade. I morgon blir det inte lika mycket då jag ska köra iväg med storhunden till västerås då han höftröntgas på torsdag.
blir ensamt med bara en hund i morgon med andra ord.
 
Idag å andra sidan har jag och pojkarna haft det mycket roligt. Jag och mino var ute och tränade rallylydnad och freestyle. Han börjar bli jätteduktig nu min pojke. väldigt lyhörd är han också.

jag och Yoshi däremot gick ut i skogen och hade roligt. och nu ligger dom och sover dom små sömntutorna.
igår så var det sol och då var vi ut till brukshundsklubben och hade roligt. gud vad glada dom var och som dom älskar snö. kan man göra annat än att älska sina små monster.
 
 
 
mattes snyggingar

Pojkarna bus.

Åh vad härligt det är att se att våra små pojkar kommer överens. Yoshi är som sagt världens snällaste storebror. Om någon morrar så är det Mino som försöker vara häftig. Haha.
Men dom leker så fint. Men vi har i alla fall strikta regler. Dom får leka inomhus när vi säger att dom får det och dom får absolut inte leka när dom går kopplade. Sådana är reglerna och det funkar faktiskt bra.
Nu har jag äntligen fått upp kompostgallret i alla fall så nu kan dom inte komma utanför balkongen/altanen eller vad vi ska kalla det. Så dom springer som galningar fram och tillbaka. Det är ju så skönt där ute. Kallt stengolv och man ser alla människor som går förbi då vi bor på markplan. Underbart. Sen ser dom ju när husse kommer hem också. Det är helt enkelt perfekt. Det enda som är är väl att Yoshi har blivit lite slappare med sina regler. Han tror i alla fall att han kan bli det. Men icke. 

 



 


Tomteland

I söndags innan vi skulle hämta lillebror så var vi i tomteland med storpojken på uställning. Det var så roligt att se så många lapphundar på en och samma plats. Och jag kan säga det för dom som inte tror det att Yoshi skäller väldigt lite. Han gjorde knappt ett ljud på hela utställningen trots att en massa lapphundar skällde non stop. Han skällde endast på mig när han inte fick köttbullen. Haha.

Och så kom han tvåa. Vi kan inte vara stoltare för det hade vi aldrig trott kan jag lova. Det är ju en rasspecial så jag är sjukt nöjd. Det var ju en speciell hund vi ville slå och det gjorde vi. Kunde inte kännas bättre. Vi vet ju att Yoshi inte har så stora möjligheter att vinna än då han är i slyngelåldern och är ganska tunn. Han behöver tjocka på sig lite innan han kan vinna. Men det är inget vi är oroliga för. Han är så fin på alla andra sätt så lite fett det kommer ju med tiden.


Skutt upp

Yoshi har på senare tid blivit klantigare och klantigare. Han börja sitt hopp längre från sängen än vad han brukar göra och det ser onekligen lite halvroligt ut när han nästan missar sängen. Ja det är ju inte som att man kan skälla på honom men man hoppas ju att han lär sig så att han inte skadar sig den lilla plutten. Ska bli kul att få hem en hund nu som inte kan komma upp i sängen. Jag menar Yoshi ligger nästan alltid typ på min huvudkudde när jag kommer från toaletten när vi ska sova. Han vet allt hur det går till. Haha.

Men i morgon bär det i alla fall av till Dalarna där vi ska kolla runt lite i Falun i morgon och sen hälsa på mor, far, syster, bror osv. Blir en massa rännande runt överallt. Huvudorsaken är ju ändå uställning. det är ju därför vi åker upp. Sen tar vi en annan väg ner då vi ska hämta lillahunden på hemvägen. Åh det ska bli så mysigt. Men jag blir ju ensam med storvovven och lillavovven nästa vecka då husse ska jobba. Ja vi får ju helt enkelt se hur det går. Men det ska nog gå bra tror jag.
Och på tal om det så får vi ju en ganska fet hund denna gången. Yoshi vägde 4000 g när vi hämtade honom. "Lilla" Mino å andra sidan väger ju 5600 g nu. Det blir en liten tjockis helt enkelt. Haha

Förlåt

ja förlåt kära läsar. Men nu har det varit lite mycket med c-uppsats och annat här i livet så bloggen har blivit lite lidanden. Men det som hänt sen sist. Ja jag har börjat hårdträna yoshi i att kunna vara lös så vi ska kunna köra agility sen. och jag måste säga att man ser en klar förbättring. Han springer inte fram till människor eller hanhundar. Tikar däremot skäller han fortfarande på lite. I alla fall om man stöter på dom i skogen. Jag och min kära man kompletterar ju varandra rätt bra. så när han tar ut yoshi så har han honom i koppel. Jag å andra sidan har han aldrig i koppel. Ja visst han har löplinan på sig för att jag ska kunna trampa på den om något händer. Men jag håller aldrig i den. Det ger yoshi den här friheten samtidigt som det ger mig en trygghet. Och det som är bra med detta är att man pratar med hunden mycket mer. Detta fick vi även bekräftat igår då vi var på hundkursen. Instruktören tyckte det var ett jättebra sätt eftersom många tror att deras hund går fint men den gör i själva verket inte det alls utan det är dom som får den att gå fint med hjälp av kopplet. Nu kan yoshi gå fint utan koppel. Och han lyssnar när jag säger "nej" och sedan "kom". Det går mycket bra med folk. Inte helt hundra när han hittar intressanta saker att lukta på. Men vi har ju till sommaren på oss. Så detta kommer nog gå bra.

Sedan så har vi även varit i strängnäs och hälsat på svärföräldrarna. Det är nästan det bästa yoshi vet för alla leker med honom då. haha.
Många mysiga turer blev det i den fina skogen.

Och bara för protokollet. yoshi är galet rädd för paraplyer. Vi såg ett ute på gräsmattan. Det morrade han åt och skällde och ville bara därifrån. Haha. Han är ju bara för rolig.




Mino!!! <3

Ja nu behöver vi ju inte hålla det hemligt längre. Vårt nya äventyr är en till liten valp vid namnet Lappizaros Mino. Samma kennel eller en utav kennlarna som vi har Yoshi med. Det var inte riktigt meningen utan planen var att få en brun liten sak nästa sommar. Men nu kunde vi ju inte säga nej till denna lilla sötnos när dom frågade så fint. Klart vi ville ha honom. Fast det roliga var ju att det var Rami som övertalade mig till denna. Jag var ju jättesugen men kände ändå något som tog emot. Sen la Rami upp alla fördelar och ja han fick mig att inse att nu är ett jättebra tillfälle att skaffa valp.

Han är ganska precis 6 månader yngre än Yoshi. 6 månader och 1 dag för att vara exakt. Vi var och hälsade på dom små liven igår och Mino är redan trött på matte och den där jävla kameran. Men det är som sagt bara att gilla läget för så kommer det vara större delen av livet. Han är tyvärr inte lika uppmärksamhetskåt som Yoshi så han är inte lika lätt att fota. Men en utav anledningarna till att det blev just denna valp var just för att han inte är som Yoshi. Yoshi är ju hyperenergisk och ha AD/HD och den här lilla är lugnet själv. Så Yoshi får väl vara den som speglar mig och Mino är den som speglar Rami för så är det faktiskt.

Vi får hur som helst hem den här sötnosen den 11 mars. Egentligen är dom leveransklara den 7 mars men eftersom vi har utställning den 11 mars så hämtar vi honom efter den. Det är ju så att valpar under 4 månader inte får komma in på utställningsområdet tyvärr. Så när vi har utställningar i April får vi allt hitta någon som kan vakta denna lilla sötnos åt oss.


playdate

Som jag sagt tidigare så öppnas en helt ny värld när man får hund och man lär känna så mycket nya människor. Detta var en sådan dag och idag träffade vi nya människor. Yoshi hade en playdate med en lite golden. Han var bara ca 4 månader så han var mindre än Yoshi men han sa allt ifrån ändå. Mycket duktig lite hund. Hur som helst var han i alla fall jättesöt och jag hoppas verkligen att vi kan göra om detta snart igen. Playdates är alltid kul.

tränat massa

Jag och Yoshi skulle gå ut vid sjutiden idag och träna lite inkallning. När vi väl kom in igen så stod klockan på nio. Oj vi var visst ute i 2 timmar. Vi var ute på en utav gräsplättarna vid vårt hus. Vi tränade massa inkallning och lekte massor. Vi tränade även följsamhet, sitt, ligg osv.
Vi gick en vända runt området också. Yoshi följde så fint. Går bredvid, kollar på mig, stannar när jag säger stanna och sitter när jag säger sitt. Han är så himla duktig. Den här trotsåldern är inte helt hemsk att hantera. det går ibland. Men ibland vill man lägga han i en låda och skicka den till sibirien. Men så är det väl ibland.
Nu ligger i alla fall monster under sängen och sover. bra där.


Uställning!!

Åh jag har aldrig varit så stolt över Yoshi som jag är idag. Jag var ju lite nervös inför dagens utställning då det var en sådan otrevlig domare förra gången. Insåg när vi kom dit att det var samma domare som sist. Nu har det däremot gått 3 månader sedan sist så vi körde all in.

Först ställer ju alla hundar upp sig efter en sida. Yoshi stod sist i raden och domaren hälsade på de andra först. Dessa hundar hoppade och var jätte glada. Dom satt innan domaren kom fram också. Yoshi stod hela tiden. Satte sig ner en enda gång men det är okej. Bara att ställa igen. De andra hundarna var mellan 10-11 månader så Yoshi var ju klart yngst. Domaren stannade upp lite innan han kom fram till oss. Han kollade på honom och såg nästan lite imponerad ut.
När han kom fram frågade  han hur gammal han var och jag svarade att han var 7 månader. Fyllde ju det igår. Sedan sa domaren även att han var ganska liten. Varpå jag berättade att han hade små föräldrar så han skulle inte bli så mycket högre. Han är en liten hane men ändå inom gränsen på 49 cm +/- 3 cm. Han sa att Yoshi låg lite i underläge på grund av att han var så lite för det fick honom att se lite mindre ut på alla plan. Men okej det gör inget. Vi fick först komma fram och springa diagonalt över planen. Yoshi travade på jättefint och kollade på mig under hela tiden. Ingen galopp eller hopp under hela tiden.
Sedan sprang vi ett varv runt planen. Jättebra gick även det. Fick dra tillbaka honom en gång för jag kände att han var på väg till att börja gallopera. Men jag hann stoppa honom.

Sedan skulle  vi fram till domaren och visa upp honom. Han var lite nervös och sprallig när domaren började ta i honom men slutade ganska kvikt. Var bara första biten när han kände runt halsen och på bröstet som han hetsade lite. Sen var han lugn. Han kände på pungen och Yoshi rörde inte en min. Stolt även där. Jag menar hur många gillar att man tar dom på pungen och klämmer på kulorna liksom? Nej precis.
Sedan var det dags för tänderna. Det som jag var mest nervös över men även det som vi tränat mest. Domaren tog och lyfte på läpparna på Yoshi och han stannade helt upp och stod blickstilla. Ännu stoltare matte.
Sedan var det dags att bli utplacerade. Yoshi och jag stod ju som sagt sist i ledet och blev förflyttade fram till andra plats. En hund vi gick förbi gjorde utfall mot Yoshi så han blev lite nervös när vi skulle springa sista varvet då han hade den där hunden bakom sig.
Men det gick bra. Vi fick till och med ett hederspris och matte och husse är så stolta.


Domarutlåtande:

Tilltalande hanvalp av den mindre sorten, välskuret huvud med korrekt bett
Stadig överlinje för åldern, Väl vinklad kropp, rör sig trevlig från sidan
Utmärkt päls och färg.


Så nu ska han få massa massa beröm och godis ikväll. Men innan det är det dags för unghundskurs så han blir ännu duktigare.


Trotsåldern

Ja trotsåldern är ju så rolig så måste jag säga. Jag menar man måste ju älska det. Idag på dagen var han riktigt trotsig. Jag kände för att lägga honom i en låda och skicka honom till sibirien. Men nu blev det inte riktigt så. Han är ju min bebis och så var han så go och härlig nu på kvällen så han är förlåten. Vi tog en mysig kvällspromenad han och jag medan husse pluggade. Med andra ord, husse är lagom rolig.
Dom säger ju att denna trotsålder är värst och att den ger med sig mellan 9-12 månader. Men det återstår att se. Kenneln sa i alla fall att det är nu som flest hundar säljs. Jag kan förstå det men jag skulle aldrig göra mig av med vår älskling. Han är ju för go.

Det är ju så bra när han väl sköter sig. Rolig fakta. Yoshi var inne i sovrummet med ena dörren stängd och andra öppen. Jag gick till den stängda dörren och öppnade den. Där stod en hund och kollade snopet på mig med sin kudde mellan benen. Jag avbröt hans kvällsmys med kudden. Elak matte. Men svårt att inte skratta i det tillfället. Han är så knäpp våran sötnos.


Dålig i magen

Vår lilla sötnos har varit väldigt dålig i magen nu de senaste dagarna. Han har bara haft löst bajs. Han har mått bra i övrigt och lekt och druckit vatten. Så idag satte vi honom på fasta. Så han fick bara vatten. Sen idag så har han bara fått risavkok, ris och nötkött. Och det har äntligen blivit bra. Jag har aldrig blivit så glad över en bajskorv som jag vart idag. Min bebis mår äntligen bra.


Marka

Idag har jag och Yoshi tagit en liten tur i marka. Han har blivit sjukt duktig på inkallning och han håller sig bara runt matte. Men jag håller nog fortfarande fast i löplinan ett tag till. Den är ju liksom en trygghet. Men som sagt sjukt duktig är han. Och att gå fint det har han helt inne nu. Han går fint bredvid och kollar upp på mig helt utan att jag behöver göra något. Han gör det till och med när Rami håller kopplet och jag går bredvid. Då kollar han på mig och går så fint. Det är bra det här. Sen är han mycket lugnare när man springer med honom också. Han börjar inte gallopera på en gång utan nu travar han så fint. Så nästa helg ska nog utställningen gå jätte bra.


Det här med att gå....

fint alltså. Han har varit väldigt trotsig nu på senaste tiden och jag kan ärligt erkänna att jag inte har världens bästa tålamod. Men det är något som jag jobbar på och det går bättre varje dag. Räkna till tio helt enkelt. Men Yoshi börjar bli så mycket duktigare nu. Jag är ju inne på det här med att lära honom "här" alltså när matte säger här ska man komma och gå på mattes vänstra sida och samtidigt söka kontakt. Det måste jag säga går faktiskt hur bra som helst. Inte lös då för så stora chansningar ska vi inte ta än. Men när jag säger här och pekar bredvid mig så kommer han, går bredvid och kollar upp mot mig. Då får han ju så klart godis när han är så där jätte duktig vår lilla pojke.

Måste även säga att han var mycket duktig igår i hundgården efter hundpromenaden. vi gick iväg en vända till Markaspåret och gick där med hundarna. Det är så mysigt att det är upplyst där så det gillar vi starkt. Det är ju där vi ska springa i sommar. Men som sagt när vi kom till hundgården och släppte honom så kom han på inkallning, trots att det var 8 hundar till där inna. Han lyssnade på sitt och ligg och han lyssnade till och med på här då han gick fint bredvid mig och höll kontakt trots att de andra hundarna sprang och skällde runt honom.

Så med andra ord. Stolt matte.


Lekträff

Igår var vi ut på en playdate med Yoshi. Älskar att bo i det här området och känna att man är lite vuxen och umgås lite med folk som inte håller på med dagisfasoner. Så grannen ringde helt enkelt och kollade om vi hade lust att leka lite med honom och valpen Leo i hundgården. Så klart vi hade det. Jag behövde en paus mitt i c-uppsatsskrivandet. Så det var skönt. Yoshi är ju lite eller ganska mycket snabbare än Leo så Leo har kommit på att eftersom Yoshi inte håller upp svansen när han springer så tar vi tag i den istället så kommer han ingenstans. Bitig liten hund med andra ord. Dock inte alltför dum. Hundar är smarta ni vet.

Men idag är det ledigt som gäller och vår lilla familj ska ta oss ner på hindersmässan nu. Det ska bli roligt. Vet inte ens om jag var där förra året. Men det blir nog bra. Sen ska vi kolla om det nya hundcafét är öppet. Ska bli intressant att se.



Far och son från släktträffen. Där ser ni ungefär hur Yoshis päls kommer se ut när den är färdig. Inte samma färg men ja längre.


Släktträff

Ja i helgen är det Karlstad som gällde. Ja alltså det var ju släktträff för Yoshi. Så vi for iväg till Karlstad för att träffa mamma, pappa, farbror, syster Iris och syster Malva. Så med andra ord blev det en jäkla släktträff. Inne i klubbstugan på bruksklubben så var det ett jävla liv med 6 finska lapphundar springandes runt benen. Det var en syn de. Roligt hade dom hur som helst. Men det blev ett riktigt snöoväder sen och det gillades inte.
Efter denna sammankomst så åkte vi hem till lillasyster Iris och skulle sova där.
Tror ni att dom kunde vara still mer än två minuter? Icke! Men det gick bra i alla fall. Inga skador och det har resulterat i en trött hund idag.
Anledningen till att vi sov kvar i Karlstad var ju för att vi skulle till kenneln idag och hälsa på lite. Så det har verkligen varit en hel helg med bus. För på kenneln så var det ju 4 hundar att leka med. Och till råga på allt en stor inhängnad gård att springa på. Så när Yoshi började springa fram och tillbaka så var det bara att öppna dörren och låta honom roa sig själv.



 
Pappa Uno och Mamma Ginza



Trött Iris till vänster och trött Yoshi till höger


Ner och tillbaka

idag vart det lite stressigt i morse. Men det satte inte stopp för en vända i skogen med världens bästa hund. Nej vi tog löplinan och gav oss ut. 40 minuter blev det i alla fall och det räcker väl för en liten 6 månaders. Tränade mycket inkallning och det tycker jag faktiskt gick jättebra. Förhoppningsvis så kommer det fortsätta i denna bana. Han har också blivit mycket lugnare när det gäller att lämna honom ensam. Vi riskerar inget så vi lämnar fortfarande mycket korta stunder. Men det är små babysteps. Och det är väl allt som behövs. Bara han är lugn ett tag. Så med andra ord har vår gris varit mycket duktig de senaste dagarna och husse och matte är jätte stolta. Så nu fortsätter vi i denna bana tycker jag.



Så här ser vi ut när matte precis väckt oss med en kamera i ansiktet.


Löplina!

Det roliga var ju att jag egentligen åkte till Marieberg igår för att köpa en löplina. Och vad glömde vi? Jo löplina. haha. Men i morse så styrde jag och Yoshi kosan mot Marieberg igen och inhandlade löplinan. Sen blev det en låååång promenad i skogen och en massa lek. Plus att vi hade en liten fotosession jag och Yoshi. Han blir ju så fin på bild vår lilla pojke.
Alltid vacker. Så roligt att fota djur. Dom gör ju sådana knäppa saker. Löplina är bra för träning av inkallning men inte när man möter andra hundar. Vi mötte en korsning av gråhund och finsk lapphund i skogen. Mycket trevligt. Får se om dom skulle komma på hundpromenaden ikväll.




På tå ja.

Som sagt Yoshi har ju lärt sig att stå på tå nu så det måste ni ju också få se för nu har vi äntligen fångat det på bild. Krävdes en del tajming för det osv men nu finns den. Finns även en film men den är åt fel håll så måste komma på ett sätt att vända den på innan den läggs upp här. Eller om vi filmar det igen. Sen har han ju även lärt sig snurra, alltså snurrar ett varv åt höger och sen igenom som funkar med den nya tunneln. Han är mycket duktig nu. Vi håller på och lära in buga också men det går sakta men säkert framåt.

Men just ja nu var det "på tå".¨


Tunnel

Ja idag så har det varit en händelserik dag kan jag säga. För det första så har jag idag börjat termin 6 alltså sista terminen på sjuksköterskeprogrammet och med det så har vi även satt igång med c-uppsatsen. Spännande men skrämmande. Hoppas på att det kommer gå bra.

Efter denna händelserika dag då jag även var snäll och lånade en bok åt min kära man så har vi även ringt ett viktigt telefonsamtal och fixat med lite andra praktiska saker. Men det roligaste för Yoshis del har ju absolut varit att jag åkte till Marieberg. Där var vi iväg och köpte en tunnel till lilla Yoshi. Jag trodde faktiskt att han skulle vara rädd för den då han är rädd för tunnlarna i hundgården men denna älskade han. Han går igenom och springer igenom den hela tiden. Kul att man hittar något som han tycker om. Det är alltid trevligt. Dock så har han även fått en massa roligt godis idag. Har hämtat ut pedigree valpfodret som vi fick en kupong så vi kunde hämta ut gratis. Detta används så klart som godis. Sen köpte matte hundchoklad, grisöron, oxöron och dentastix. Så nu är hela hundskåpet fullt. Just jag, pinna i olika färger också. Trevligt. Hunden nöjd = matte & husse nöjda.




Ensamhetsträningen

Yoshi är ju lite som han är och tycker inte om att vara ensam. Visst det går i små doser men på sista tiden i samband med att trotsen kom och spökåldern. Så nu kör vi om från början för att få honom lugnt. Okej att det går att lämna honom men han är jätte orolig och nervös. Men jag kan säga att på bara en dag så har Yoshi nu slutat med att springa till dörren så fort vi går åt det hållet och han rör sig inte ens när vi smäller i den utan han ligger kvar i vår säng. Jag tror det var bra för honom att vi 1: inte säger något när vi går hemifrån och 2: Att han är i sovrummet. Han är tydligen mycket tryggare i sovrummet och speciellt i vår säng. Förut har vi ju sagt att det inte ska vara några hundar i sängen men nu har vi fallit dit. Om han är lugnare när vi går hemifrån om han ligger i vår säng så säger jag helt enkelt okej. Låt honom. 
Känns mycket bra att vi kommer någonstans med detta då sista tiden har varit sjukt jobbig. Men nu går det verkligen framåt. 

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0